I förra kapitlet:

Alla pratade upphetsat på om helgens planer, och så mycket mer hände inte den dagen. Inte mer än att jag längtade oerhört mycket efter Ulrik, men jag fick inte se så mycket som en skymt av honom. Nåja, man kunde inte få allt man ville. Men snart var det helg.

Bildkälla, bildkälla, bildkälla

Jag sneglade på klockan, halv två. Bara 45 minuter kvar, sen var det äntligen helg! Efter att nästan exploderat av tristess igår, bestämde jag mig för att pröva lyckan på mitt och Ulriks café så fort lektionen slutat. Som tur är var sista lektionen svenska, så det var inte allt för hemskt.

 

 

”En blåbärsmuffin och en apelsinjuice tack” sa jag medan jag tog fram pengar ur min plånbok. Jag tog mina grejer och satte mig vid ett bord nära fönstret. Jag tog nyfiket ett bett utav min muffin, den var verkligen god. Kanske den godaste jag ätit faktiskt. Den var inte i närheten av torr, och blåbären smälte på tungan. Det låg en tidning på bordet, och jag började förstrött bläddra i den. Jag var inte speciellt intresserad utav nyheterna, men jag brukade alltid läsa serierna om jag hade tid över.

”Jaså, tycker du också om Helge?” frågade någon bakom mig. Jag vände mig om och blev alldeles varm i kroppen vid åsynen av denna perfekta människa.

”Egentligen inte” svarade jag. ”Jag ville bara ha något att sysselsätta mig med”. Innan du kom hit, tänkte jag och bet mig i läppen.

”Har du något emot sällskap?” frågade han, ställde ifrån sig gitarrfodralet och drog ut stolen.

”Inte alls”, log jag. ”Sätt dig”. Han lydde min uppmaning och satte sig mitt emot mig innan han började prata.

”Du har inte varit här på ett tag”. Jag skakade på huvudet, hade han väntat här på mig?

”Nej…” började jag. ”Jag kan ju inte sitta och proppa i mig sånt här varje dag”, flinade jag och nickade ner mot den enorma muffin som låg på min tallrik. Han skrattade och höll med.

”Jag har i alla fall ingenting emot sällskap, Linnéa. Nog för att jag tycker om att vara själv ibland, men du får gärna komma hit om du vill. Jag kanske var lite väl otydlig sist” sa han och tittade generat ner i bordet. Jag log fånigt, kände hur varm jag blev i kroppen. Det var precis vad jag trott, att han ville vara själv. Men nu berättade han att han ville vara med mig. Eller ja, ungefär så i alla fall.

”Nej då, det är inga problem” svarade jag, gjorde ett misslyckat försök att sluta le.

 

 

Solen sken in genom fönstret och tog fram guldiga nyanser ur Ulriks hår. ”Jag tänkte bara…” Jag tog ett bett utav den utsökta muffinsen och sköt över tallriken mot honom. ”Jag orkar inte mer, du kan få andra halvan om du vill. Jag kan skära bort kanten om du inte vill ha mitt dregel på den…” fortsatte jag och pladdrade på som en galning. Jag hatade mig själv. Ulrik såg först lite chockad ut efter att ha hört mig prata i mun på mig själv, men samlade sig snabbt.

”Nej nej, jag är inte så kräsen” sa han med ett skratt. ”Tack”. Mitt ansikte började återta sin normala färg och jag betraktade under tystnad när han åt upp det som var kvar utav bakverket.

”Så…” mumlade han mellan tuggorna. ”I helgen. Lust att hitta på något?”

---

Vad händer nu? Kommer Linnéa välja att vara med Ulrik - och då samtidigt svika kompisarna? Eller kommer hon berätta sanningen, att hon är inbokad, och på så vis missa chansen med Ulrik? Om hon nu väljer Ulrik - vad händer om det inte blir någonting med honom sen, kommer hon låtsas som ingenting och gå tillbaka till kompisarna? Kommer Ulrik bli smittad utav något virus när han åt Linnéas rester?

Missa inte nästa kapitel! Beräknas komma 30/3 18:00