I förra kapitlet:

”Jag ringer din morsa och ser ifall hon har något bättre förslag” sa Tanya och började gräva i fickan efter mobilen. Jag stelnade till.

”Dra inte in mamma i det här!” Utbrast jag. Trevor stirrade på mig med en blandning av ilska och oro.

”Okej, okej jag ska inte vara ensam en enda sekund” lovade jag uppgivet. ”Men då får ni inte säga något till mamma. Hon skulle bara bli orolig och det tjänar ingenting till”. De lovade.

Ett par trötta ögon mötte mina i spegeln. Mörka ringar hade bildats under dem och jag kände mig som ett spöke. Inte för att jag visste hur spöken mådde, men jag gissar på att det är ungefär så som jag mår nu. Jag hade inte fått mycket sömn i helgen. Efter pratstunden hemma hos Trevor följde Tanya med mig hem, hon åkte inte förens vid midnatt. Söndagen hade jag tillbringat inomhus, men redan vid lunch var jag så rastlös att jag ringde Trevor och frågade ifall jag fick komma över. Det fick jag. På villkor att jag lovade att sova över. ”Det är alltid mycket intressantare på nätterna”, menade han. Jag skrattade och kunde se hans retsamma flin framför mig. Trots att det inte alls var långt mellan våra hus tvingade han mig att vänta på att han skulle komma och möta mig. Med ett stön hade jag påpekat att ingenting skulle hända i Göteborg klockan ett en söndag, utan att komma någon vart. Jag hade ju lovat. Resten av dagen tillbringade vi framför tv:n i Trevors skinnsoffa. Det var visst någon bra film på tv, berättade han. Inte för att vi såg någonting. Vi var upptagna med annat, så att säga. Inget avancerat, jag är fortfarande väldigt ny på det andra könet. Men mysigt var det.

Jag log trevande mot mig själv i spegeln. Jag såg ut som skit, men vad gjorde det? Trevor låg fortfarande och sov, han såg, till skillnad från mig, inte ut som en fågelskrämma, och kunde därför sova längre. Vant lade jag på ett lager täckkräm för att dölja de mörka ringarna under ögonen och gick vidare till håret. Turligt nog hade jag duschat igår så jag slapp göra det nu, åtminstone någonting som ville samarbeta. När jag kände mig klar gick jag in till Trevor och väckte honom med en varsam kyss på munnen. Leende mötte jag hans förvånade min.

”Vad har jag gjort för att förtjäna detta?” frågade han roat och drog mig intill sig.

”Vadå, menar du att du inte är van vid att vakna såhär?” Jag gjorde mitt bästa för att se så oskyldig ut som möjligt. Enligt Trevors skratt lyckades det. Hans läppar närmade sig mina och så var hångelkalaset i full gång.

Av en slump öppnade jag ögonen och fick se Trevors klockradio på sängbordet.

”Helvete!” utbrast jag och råkade bita Trevor i läppen. Plötsligt verkade han vara någon helt annan. Hans blick svartnade och han svor en lång ramsa. Ett tag trodde jag nästan att han skulle slå till mig, men då verkade han återvända till nuet.

”Förlåt”, viskade han ångerfullt. Uppenbarligen såg jag rädd ut. Det här var bara en engångshändelse, intalade jag mig själv. Han kysste mig lätt på kinden. Han var förlåten.

Vi hade kommit i tid. Tack vare Trevors moppe. Självklart hade han en moped, varför skulle han inte ha det när han hade en stor, fräsch lägenhet för sig själv? Jag slutade aldrig att förvånas över vad som dök upp i hans närhet. Antagligen ägde han någon söderhavsö också.

Som bestämt fick jag sällskap hem. Idag var det Tanyas tur. Vid lunchen hade Viktor, Robin och Linus också kommenterat helgens händelse och med stor övertygelse präntat i mig att jag absolut gjorde rätt i att inte vara ensam. Åter till nutiden. Tanya följde mig hem, och problemet uppkom inte förens klockan var halv sju när jag fick ett sms från mamma.

”Kan du gå och handla? Skrev en inköpslista i morse men glömde den på köksbordet. Affärerna stänger innan jag kommer hem. Puss”. Jaha. Vad skulle jag nu göra?

40 minuter senare gick jag bland affärens alla hyllor och letade efter makaronpaket. Irriterat följde jag gången, svängde av på en mindre gång och gick fel. Om och om igen. Är det ens möjligt att inte hitta till pastan när man gjort det i hela sitt liv? Antagligen därför att jag oroade mig för att något skulle hända nu när jag brutit mitt löfte till Tanya och Trevor. Plötsligt kände jag en hand på min axel. För att vara jag reagerade jag otroligt snabbt när jag vände mig om och började försvara mig själv.

I nästa kapitel får vi veta vad som händer med Linnéa. Missa det inte!