Jag vaknade tidigt av att solen sken in genom fönstret. Klockan var bara sex, men jag blev genast klarvaken. Första dagen på gymnasiet. Jag gick fram till fönstret och slog upp det på vid gavel, jag kunde behöva lite luft, så nervös som jag var. Medan jag lyssnade på fåglarnas kvitter tog jag ur flätorna ur håret – jag hade varit noggrann med att fläta det kvällen innan eftersom jag inte ville se ut som ett fågelbo i huvudet första dagen. Jag drog på mig ett par jeans shorts som var fransade nedtill samt ett oversize-linne, som jag noga valt ut i förväg. Håret hade stora lockar tack vare flätorna, så jag nöjde mig med att sätta i ett diadem i det.

Belåten med resultatet gick jag ned i köket. Det såg ut att bli en underbar dag, så varför inte starta dagen med nygräddade pannkakor? Sagt och gjort, jag letade snabbt upp en bunke och rörde ihop ingredienserna. Medan smöret smälte i stekpannan placerade jag ut bestick och en tallrik på bordet. Efter oräkneliga försök kunde jag nu få till så pass runda pannkakor att man såg att det faktiskt var pannkakor och inget annat. Jag stekte en hel hög med fina, gyllenbruna pannkakor som doftade gudomligt. Jag bodde nära skolan, det tog bara en kvart att promenera dit, men trots det slängde jag i mig maten utan att njuta så mycket som jag borde gjort. Jag kunde inte ljuga för mig själv, det fanns en anledning till varför jag spenderat lovets sista veckor med att träna, shoppa nya kläder och inbilla mig olika scenarier – som troligtvis aldrig skulle inträffa.  Anledningen var 1,75 lång och hade ett par blågröna ögon som sett in i mina, samma stund som tiden stannade. Just det, anledningen var Ulrik.

Jag funderade på att smsa Thilda, fråga om hon redan var på skolan, då jag hörde någon komma bakom mig. Jag snodde snabbt runt, och såg två killar komma gående åt mitt håll.

”Tjena, vad händer?” Frågade den ena. Han var lång, säkert över en och åttio, muskulöst byggd, mörkhårig och med en solbränna som fick mig att undra över hur många timmar han spenderat i solen. Hans kompis var något kortare, men han hade samma solbränna, kroppsbyggnad och hårfärg.

”Inte mycket”. Standard svar. ”Funderade på att smsa min kompis, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen”, erkände jag, mest för att ha något att säga. Killen log snett mot mig.

”Vi tyckte att du såg lite vilsen ut. Vi ska till vårat klassrum, du kan följa med så kan vi visa vägen”. Jag tackade ja till erbjudandet, annars vet jag inte hur länge jag skulle irrat omkring på skolan. På väg genom korridoren förklarade killen, som hette Adam, att han och hans kompis Trevor gick andra året. De hade precis kommit hem från en månad i Australien, vilken förklarade brännan. Med allt vax de hade i håret gissade jag att de var surfare, i alla fall såg de ut precis så som jag föreställt mig att en riktig surfare skulle se ut. Adam och Trevor skämtade glatt och jag hoppades att vi skulle träffas igen.

I klassrummet fick vi en snabb introduktion, vi fick hälsa på varandra och dessutom fick vi våra nya scheman. Klasskompisarna var väldigt trevliga, och vi var tillsammans hela dagen. Alltså verkligen tillsammans, inte som en klass utan… som en stor grupp vänner. Trots all oro inför gymnasievalet visste jag att jag valt rätt.

Efter mötet i klassrummet och terminens första lektion var det dags för lunch. Jag hade inte fått en enda skymt av Ulrik idag, och mitt humör var inte det bästa. Att lunchen sedan var soppa gjorde mig inte direkt gladare.

”Jag går och köper någonting istället…” sa jag till mina nya kompisar. De erbjöd mig sällskap, men jag sa att det var okej ändå.

Det tog inte lång tid innan jag hittade ett litet café som låg avsides. Det fanns massor av godsaker att välja mellan, och medan jag stod där och funderade hörde jag en röst bakom mig.

”Svårt att bestämma dig? Jag kan rekommendera baguetterna, de är mina favoriter”. Jag snodde runt, och ögonblicket jag fantiserat om så mycket hade äntligen kommit.

”Du är väl hon som var med Thilda i våras?” frågade Ulrik. Att han mindes mig gjorde mig ganska förvånad, en bonus jag inte räknat med.

”Ja, det är jag. Du är väl killen som oftast går halvdagar i skolan på grund av sena uppträdanden dagen innan?” svarade jag i ett försök att skämta. Han skrattade till, och jag gick fram till disken för att beställa. Innan jag hunnit fram gick Ulrik förbi mig och ställde sig framför mig i kön.

”Jag bjuder, som en välkomstpresent typ. Om du har tid att stanna?”. Jag kunde inte tro mina öron. Så många gånger som jag inbillat mig det här i mitt huvud, så många gånger som jag tillrättavisat mig själv, tänkt att det aldrig kommer inträffa. Så står han här och bjuder mig på café. Första dagen.

”Två ost- och skinkbaguetter” sa han till kassörskan. ”För du är inte vegetarian eller så va?” frågade han, vänd mot mig igen. Jag skakade på huvudet, tackade och sa att jag skulle ta ett bord så länge.

”Jag brukar sitta där borta i hörnet, det brukar inte vara så mycket folk där.” Jag gick ditåt, hängde min jeansjacka över stolsryggen och slog mig ner på en stol. Jag hade haft rätt i morse, det här var en underbar dag.

Nästa kapitel beräknas komma 20/3 klockan 20:00