I förra kapitlet:

”Jag kommer nog inte till skolan på hela veckan, det har uppstått… det har kommit saker i vägen som jag måste fixa. Men vi kanske kan hitta på något på fredag? Eller ska du på snowboard-trip?” flinade han. Jag himlade med ögonen.

”Äh, lägg av! Jag gör gärna något” tillade jag sedan, betydligt allvarligare.

”Grymt, du kan få följa med hem till mig vid sex så kan vi titta på film eller något. Eller vill du hellre ut och festa?” Jag blev genast mycket gladare, jag trivdes bra i Trevors sällskap.

”Filmkväll blir perfekt!”

På torsdag-kvällen satt jag vid köksbordet med matteboken framför mig i ett försök att göra läxan som skulle in på måndag, jag ville slippa sitta med den i helgen. Tankarna flöt, inte helt oväntat, iväg och konstigt nog var det Trevor jag tänkte på. Vi hade verkligen kommit nära varandra på de här veckorna vi känt varandra. Jag suckade och slog igen matteboken. Det var lönlöst.

Jag hade inte fått ett enda sms av honom på de här dagarna, och efter att ha skickat ett antal sms på både tisdagen och onsdagen utan att få svar, hade jag inte ens försökt idag. Det gjorde mig ledsen, trots att jag visste att det inte var något. En smäll i dörren avbröt mina funderingar.

”Hallå?” Det var mamma. ”Är du hemma Linnéa?” Jag ropade ett svar och började duka bordet. Maten stod klar på spisen, det var bara att ta för sig. Under de följande minuterna åt vi under tystnad, men mamma bröt även den.

”Har du några planer för helgen?” frågade hon. Motvilligt berättade jag att jag skulle till Trevor. Inte så att jag skämdes, men jag ville inte att hon skulle få för sig något. Vi brukade inte prata om killar heller, och det var ingenting jag ville börja med. Hon måste ha märkt det, för hon frågade försiktigt om jag skulle sova över. Jävlig som jag var svarade jag att det inte var bestämt, trots att jag inte hade några planer på att göra det. Men i och för sig, varför inte?

Efter skolan hade jag gått raka vägen hem för att förbereda mig inför kvällen, när jag plötsligt kom på något. Jag hade ingen aning om vart Trevor bodde, det enda jag visste var att han bodde ensam, vilket var en av orsakerna till att vi skulle vara hemma hos honom och inte hos mig. Jag struntade i att skicka veckans sjunde sms eftersom jag kände på mig att även det skulle bli obesvarat. I stället ringde jag till Adam, och hoppades att han – till motsats från Trevor – faktiskt kunde hjälpa mig. Som tur var svarade han redan efter tredje signalen och jag fick en detaljerad beskrivning på hur jag skulle hitta dit. Jag tackade för hjälpen och ignorerade, dock ganska osmidigt, ytterligare en gliring om mitt och Trevors förhållande.

En del utav mig ville göra sig i ordning inför kvällen, trots att jag aldrig brukade klä upp mig inför vänner, speciellt inte på en hemmakväll. Men det var något speciellt hos Trevor, något jag drogs till. Därför drog jag inte på mig mjukisbyxor eller onepiece som jag i vanliga fall skulle gjort, utan ett par svarta strumpbyxor och en tunika som i och för sig dolde mycket, men ändå visade upp mina former. Dessutom gjorde den att jag såg smalare ut. Ett extra lager mascara, håret uppsatt i en slarvig knut och – voilà!

Jag hade inga problem med att hitta till lägenheten och snart stod jag utanför. Bara några sekunder efter att jag knackat öppnades dörren och jag hoppade förskräckt till. Trevor, som till en början sett ganska irriterad ut, sken upp och bad mig komma in. Jag hann bara hänga upp jackan innan jag tappade hakan.

”Bor du här?” frågade jag. Herregud, jag lät smått hysterisk. Fullt förståeligt, lägenheten – om man nu kunde kalla det för lägenhet – var enorm. Det var högt i tak, väggarna var ljusa och ena väggen var täckt med panoramafönster. Stora tavlor med smakfullt svarta ramar täckte de övriga väggarna och jag missade inte den svarta skinnsoffan som stod i ett hörn, mittemot en – just det – enorm tv. Trevor log snett mot mig.

”Mjo, jag gör liksom det” svarade han, nästan lite frånvarande. Han fick nog ofta sådana här reaktioner. Jag blev genast generad.

”Förlåt. Jag menade inte… alltså…” försökte jag. Trevor avbröt mig skrattande, han förstod vad jag menade. På hans begäran satte jag mig i soffan och började välja bland filmerna som låg i en hög på bordet. Nedladdade. Såklart.

Något fick mig att lyfta blicken och möta Trevors blick som fortfarande såg på mig.

”Du Linnéa” började han. ”Du är skitsnygg ikväll”. Det var simpla ord i sig, men jag fick den där varma känslan i kroppen igen och jag avgudade honom ännu mer. Blev imponerad över hur lätt det var för honom att uttala orden, som alltid fastnade i min mun. Tankarna gled iväg och jag kunde inte låta bli att undra om jag var förälskad i honom.